Adams inlägg

Efter en snabbvisit i ”semesterparadiset” Palma Nova längtade vi efter något mindre exploaterat. Vi satte segel och fick en 5-timmars kryss mot Sa Rapita som ligger nästan längst ner på den sydöstra spetsen av Mallorca. Här finns några av öns finaste stränder och en hyfsat skyddad ankringsvik som vi nu ligger i. Vi badar, Camilla jobbar, vi badar igen, fixar med båten, badar, plåtar fiskar och badar.

När vi lämnade Andratx tog vi farväl av våra favoritamerikaner Gary och Louise – hoppas att vi ses snart igen!

Dagen efter avskedsmiddagen med dem var pizzasuget stort

En av våra båtgrannar i Palma Nova

Nu börjar vattentemperaturen stiga

Enda hotellet i Sa Rapita – skönt!

På kvällen kan man få hela stranden för sig själv

Det är gott om fisk här

Och naturligtvis älskar de Wasas frukostknäcke!

Mallorcansk saltfarm

Tydligen en fotoexkursion i solnedgången. Deltagarna plåtade de sista solstrålarna och jag plåtade deltagarna …

Som ensam segelbåt ute på öppet vatten lär risken att träffas av ett åsknedslag vara 1 på 1 000. Och i en ankringsvik som den här, med höga berg runt omkring och gott om båtar med betydligt högre riggar än vår är nog risken försvinnande liten. Men varför chansa? Vi lägger in våra viktigaste elektroniska prylar i ugnen när det mullrar som värst. Det är nämligen det enda utrymmet (enligt expertisen) där de har en chans att överleva om blixten bestämmer sig för att en liten svenskregistrerad Hallberg-Rassy skulle duga som jordpunkt.

Om du får för dig att prova själv rekommenderar jag dig att titta efter en extra gång innan du använder ugnen till det den är gjord för – jag gissar på att en 15 tums MacBook Pro är genomstekt efter lite drygt 5 minuter i 225°C …

P.s. Åskan lämnade vi bakom oss i Andratx, nu ligger vi på svaj i La Rapita efter ett födelsedagspitstop i Palma Nova.

Från mörka moln …

… till åska och hagelstorm på 4,7 sekunder

Solen skymtar fram mellan åsksvarta moln

Vi har börjat mäta vädret i ampere. Mitt på dagen är riktigt fint väder mellan 8-11 ampere, ganska fint 4-7 och mindre fint är 0-3. De sista dagarna har vädret bara varit ca 2 ampere, vilket känns både ovant och lite tråkigt. Vinden snurrar runt, det åskar, regnar och när det spricker upp skyndar vi oss iland för att upptäcka omgivningarna. Idag skulle vi tagit bussen in till Palma där en ny sounder module till vårt ekolod enligt uppgift skulle ligga och vänta på oss (den gamla började bråka redan på kanalerna förra året och trots att garantin var slut gick Garmin med på att skicka en ny – ingen dålig service!). Men den hade tydligen inte dykt upp än, dessutom öppnade sig himlen än en gång för en stund sedan (0 ampere) och vi börjar nästan tro att vi befinner oss på Sverigesemester. Så i stället sitter vi nu i salongen och arbetar, ackompanjerade av ljudet från stora regndroppar mot teakdäcket och motorns taktfasta surrande. För utan sol – ingen el från våra solpaneler, och då är det bara att sätta igång motorn en stund.

De hårda vindarna som vi väntade i mitt förra inlägg lugnade ner sig en hel del och bojen vi ligger förtöjda i börjar kännas pålitlig. Det enda som fått vår puls att snabbt öka den sista tiden var nattens åsknedslag som var av modell jättenära och jättekraftigt. Plötsligt var himlen ljusare än mitt på dagen och några millisekunder senare small det till så kraftigt att det borde ha registrerats på Richterskalan …

Några bilder från igår eftermiddag och i morse:

Någon som vet hur stålbåten Ryko gick sitt öde tillmötes?

Morgonens underhållning bestod av ett lyckat försök att bärga Ryko. Någon med ett bra svetsaggregat och gott om tid som är intresserad?

Adam plåtar Camilla … (Camilla säger: Här ser det ut som om jag gör en “Hemliga Arne”-min men det gör jag faktiskt inte – det är bara skuggor, så det så!)

… som plåtar ett trappräcke

Det är gott om tallar här

Och kottar

Vatten med väldigt lång slutartid

Och med kort

En liten cala precis intill vår ankringsplats