Adams inlägg

Nu blir det lite tekniskt, men jag ska försöka hålla mig till termer som de flesta av oss är något så när vana vid.

En av de sista sakerna jag tog tag i innan vi lämnade Sverige var det elektriska. Att ha ett modernt elsystem i båten har två uppenbara fördelar. Elen varar mycket längre och båten blir mycket säkrare (de flesta eldsvådor som uppstår på sjön är elrelaterade). Mitt mål var att ta till vara på så mycket som möjligt av den ström som generatorn till vår nya motor alstrar och att dimensionera ett system bestående av solpaneler som skulle klara att förse oss med tillräckligt med el för att kunna ligga för ankar under långa tider, utan att behöva starta motorn.

Hur funkar det då? Över förväntan faktiskt. Till stor del beroende på att alla stora strömslukare har bytts ut mot betydligt energisnålare lösningar:

• En ny kylkompressor installerades. I stället för att kylas av en fläkt får den sin kylning via en kopparslinga inne i avloppsgenomföringen i pentryt. Resultat: elförbrukningen mer än halverades jämfört med den gamla.
• Alla lampor inne i båten byttes ut mot LED, dessutom installerade jag en Tricolor- och en ankarlanterna från Nasa Marine i masttoppen, som båda bygger på LED-teknik. Resultat: förbrukningen sjönk med ca 90% jämfört med de gamla glödlamporna.
• Jag installerade en 800 watts 220V omvandlare från Victron med äkta sinusvåg, som dessutom har en kraftfull 4-stegs laddare för batterierna. Resultat: vi minskade förbrukningen avsevärt jämfört med vår gamla billiga 220V omvandlare (den nya har 94% verkningsgrad).
• Förbrukningsbatteribanken fördubblades (nu 300 Ah) och alla kablar för starkare strömmar byttes ut mot nya pressade som är kraftigt dimensionerade. I princip allt från kabelskor, kablar, jordplintar, skiljerelä och säkringar kommer från Skyllermarks.
• 3 stycken solpaneler på 54 watt styck monterades. Två av dem sitter på targabågen i aktern och är vippbara och den tredje är fast monterad på luckgaraget. Strömmen från dem regleras via en Naps NC 15 regulator och resultatet är mycket bra. Större delen av dagen skickar den in nästan 10 Ah i batterierna (och cirka hälften så mycket morgon och kväll) under förutsättning att vi justerar vinkeln på de bakre panelerna emellanåt och att himlen är fri från moln.

Så trots att kylen håller våra matvaror ordentligt kalla, vi använder belysning, ankarlanterna, stereo och ofta även omvandlaren (framför allt till våra datorer) lyckas vi hålla batterierna i princip fulladdade. När solen gått ner brukar jag kolla batteriernas spänning (utan några laster) och de står då alltid på 12,7 volt – vilket är den spänning ett fulladdat batteri ska hålla. Nästan som att ha en evighetsmaskin faktiskt!

Klockan är 11 på förmiddagen och regulatorn levererar 9 Ah till batterierna

Kontrollpanelen till vår 220V omvandlare

Under tiden vår ”evighetsmaskin” arbetade för fullt idag gjorde vi ännu en utflykt till fots och hamnade i Cala Sant Vicenç. Är det så det känns att vara i Söderhavet?

Dags att snöra på vandrarkängorna och se vad andra sidan har att erbjuda! Den skyddade bukten vi ligger i nu (Pollensabukten) är inte bara en utmärkt ankringsplats – här finns dessutom en hel del vandringsleder och de flesta av dem leder till den norra sidan av Mallorca. Det handlar inte direkt om någon heldagsvandring. Lederna mynnar som regel ut i en Cala (vik på spanska) och om man har bråttom kan man klara av dem på en timme eller två. Men varför stressa när naturen runtomkring är storslagen och det skuttar omkring en massa getter överallt?

Både Camilla och jag tycker att getter är en utmärkt uppfinning. De står för råvaran till en av världens godaste ostsorter och så ser de allmänt coola ut (trist bara att de envisas med att idissla och släpper ut drivhusgaser, men å andra sidan släpper de flesta människor ut betydligt fler föroreningar i luften utan att se det minsta coola ut). Nåväl, häromdagen tog vi sikte på Cala Boquer och blev förförda av den fantastiska naturen. Vi villade bort oss ett par gånger när vi nyfiket följde efter alla fyrfota ostproducenter – men vad gjorde väl det? Viken som vi till sist hittade fram till var fin men vägen dit var ännu finare! Dessutom stötte vi inte på en enda signalröd turistande engelsman under hela turen. Att vandra ligger nog ett par snäpp ner på prioriteringslistan i en stad full av Guinnesserverande pubar …

På väg in i getternas rike

Nog måste det finnas getter om man går igenom här?

Camilla plåtar loss på en …

Get

Bättre än en engelsk pub

Camilla fokuserar på en …

Get

Kan du höra getterna bräka i buskarna?

Camilla närmar sig försiktigt en …

Getskådare

Framme i Cala Boquer möttes vi av en … get

Just precis så här hade jag föreställt mig att livet som långseglare skulle vara. På svaj i en lagun med höga berg runtomkring. Jag låter skägget växa, blir solbränd som en solkustspensionär, tycker plötsligt att det är helt okej med en hajtand hängandes i en läderrem runt halsen och en garderob som endast består av ett par sönderblekta jeansshorts. Vi lever på fisken vi fångar och dricker sköldpaddsblod …

Kanske förväxlar jag Medelhavet med Stilla Havet men man kan i varje fall låtsas för en stund. Här i Puerto de Pollensa kan man inte räkna med så mycket enskildhet – i varje fall inte mitt i sommaren. Just nu är vi ungefär 15 båtar som ligger för ankar här och vattnet runtomkring oss är kristallklart men snart börjar invasionen (har vi hört), då hela viken förvandlas till en enda stor septiktank full av guppande båtar för ankar. Den enda fisk vi har fångat är den odlade norska lax vi håvade in från Mercadonas fiskdisk häromdagen. Den tillredde vi i går kväll på vår nyinköpta rostfria båtgrill med klart godkänt resultat. Smaken blev inte direkt sämre av att vi långsamt gungades av de små dyningarna som letade sig in från havet utanför och runtomkring oss lyste det från husen längs med stranden.

Egentillverkade smycken gjorda av strandfynd och läderremmar har vi tyvärr inte hunnit med att ”designa” än. Faktum är att idag, söndagen den 1:e maj är den första lediga dagen jag har haft på evigheter. Sista tiden har dagarna ägnats åt att designa logotyper, broschyrer, datablad, case studies och hemsidor för kunder och däremellan fyllts av arbete med att förbereda vår båt för sommarens äventyr. Vi lyckades förlänga vårt halvårskontrakt hos Marina Port Vell i Barcelona ett par dagar för att överhuvudtaget hinna bli klara med det nödvändigaste innan vi gav oss iväg till Balearerna. Dagen innan avfärd införskaffades en mobil bredbandslösning från Vodafone och allt var frid och fröjd – ända till vi kom fram hit! Tjejen som sålde modemet och abonnemanget till oss lovade oss 14 dagar fri surf innan det var dags att fylla på med mer tid. Men efter mängder av svordomar, bussresor till mobilbutiker, support med motstridiga uppgifter och nästan två dagars heltidsjobb stod det klart att hon glömt att aktivera modemet, dessutom ingick det inte alls 14 dagars fri surf, trots att det uttryckligen står så i Voadfones broschyr! Falsk marknadsföring i kombination med inkompetenta idioter gör inte min bild av denna stora internationella mobilabonnemangsleverantör särskilt positiv. Milt uttryckt skulle jag vilja säga att Vodafone suger! På grund av dem missade jag ett uppdrag för en kund i Stockholm …

Men varför avsluta detta inlägg med sura abonnemangleverantörsuppstötningar när det finns tekniska uppfinningar som verkligen fungarar: AIS-radar, denna svenska sällsynt prisvärda uppfinning förtjänar ett par väl valda superlativ! Under vår överfart till Mallis såg vi över 200 båtar ute till havs. Fråga mig inte hur det gick till men vi lyckades se båtar utanför Tunisiens kust och t.o.m. nästan så långt bort som till Gibraltar! På ett avstånd av 271 sjömil!

Årets första dopp den 30 april. Badtermometern säger 18° (vår nya grill nere till höger)

Nu eller aldrig!

Lite kallt men helt klart värt det!

Och så soltorka en stund framme på däck

Camilla soltorkade också

Grillad lax i fotogenlampans sken

Förmiddag och vi ska snart runda Mallorcas norra spets

När vi kom fram var vi trötta!

Och runt omkring oss susade det runt små Optimistjollar

Klockan är halv två på natten och vi befinner oss mitt emellan Barcelona och Mallorca. De gula och gröna pilarna är båtar som AIS:en registrerar. Det röda hårkorset är en liten vilsen Hallberg-Rassy vid namn Isola.