Adams inlägg

Orsak

Verkan

En av de största fördelarna med att bo på en båt i en hamn är att det hela tiden händer saker precis utanför friborden. Om det dessutom är ganska trångt mellan raderna med båtar är risken (eller möjligheten) för incidenter desto större, och trots att vi försöker se illa berörda ut när det händer något finns det något lockande och lite lustfyllt över dessa kostsamma och oplanerade ”möten” mellan båtar. För några dagar sedan var det dags för ett nytt rendez-vous: en av båtarna här på bryggan var ute och luftade sina segel och när den kom tillbaka var den franske kaptenen ombord tydligen upptagen med viktigare saker under själva tilläggningen. Av någon anledning missade han sin plats med lite drygt 50 meter och landade mitt i fribordet på en katamaran. Trots ganska låg fart lämnade ankaret på båten som var initiativtagaren till mötet två rejäla hål efter sig i katamaranen. Tur att den ägs av en charterfirma som inte verkar bry sig nämnvärt om skicket på sina båtar…

Genast kom jag att tänka på en liknande incident som vi själva var med om i Sète: runt midnatt väcktes vi av ett ljud som lät både illavarslande och dyrt (för er som inte är så vana vid båtar kan jag meddela att även en liten lätt kyss på skrovsidan låter förvånansvärt mycket, särskilt inne i salongen). Snabbt hoppade vi ut i sittbrunnen och upptäckte att en ensamseglande fransman hade dundrat rakt in i babords sida på vår båt. Att han över huvud taget hade lyckats med bedriften var ett mysterium eftersom vi åtminstone hade 200 meter svängrum på den sidan! För att göra sin nattliga tilläggning ännu mer spännande försökte han sig på att göra detta med sina segel uppe och lanternorna släckta… Som tur var hade han träffat avbärarlisten på vår båt, vilket resulterade i en knappt synlig repa i vår mässingslist – men en lite större gelcoatskada på den sällskapssjuke ensamseglarens båt. Sedan dess hänger vi alltid ut fendrar på båda sidor, vare sig det behövs eller ej.

Nog med skadeglädje för idag – jag lovar att rapportera så fort vi själva gör bort oss.

Nu är det slut med seglarjackor och gummistövlar på ett tag – dags att leka urban storstadsmänniska! Den första söndagen i månaden är det gratis inträde på alla museer i Barcelona och det är vi såklart inte sena att utnyttja. På Barcelonas maritima museum, en liten lagom promenad ifrån hamnen, finns det vanligtvis en imponerande samling gamla skepp men tyvärr är en stor del av utställningen avstängd för ett tag framöver. Vad som däremot finns är en hängvänlig och riktigt schysst restaurang/café.

Eftersom jag dagen till ära hade tagit på mig en lite lagom skrynklig kavaj tyckte vi att det passade bra att besöka konstutsällningen bredvid, som just nu visar rysk 1900-talskonst. Faktiskt inte alls så tokig. Det tog inte särskilt lång tid innan högerhandens fingrar letade sig upp mot min skäggiga haka och började klia den försiktigt. Vi tog också en sväng in till Raval där vi besökte BarRaval och fick i oss lite Tapas, vars en öl och en rejäl dos atmosfär av något som skulle kunna beskrivas som Barcelonas motsvarighet till Söder, eller kanske Möllan i Malmö. Riktigt trevligt område. En kort runda in på Mare Magnum och en sväng på antikmarknaden han vi också med denna söndag.

Lite mindre skrynklig kavaj + kotlettfrilla och du har en skånsk Stekare …

Samma färg som ketchup men mycket godare!

BarRavals tapasmeny.

Spanska muffins s.k. Magdalenas.

Kaffet i Barcelona håller världsklass, här en Cafe con leche.

Om den här ska få plats i båten måste något annat slängas ut …

En hel butik full av dofter – inte lätt att få ut Camilla.

Påven var på besök här idag, vi dissade honom och fick onda ögat av ett gäng krucifix på antikmarknaden.

Två av våra engelska grannar har lämnat oss – åtminstone för en kort tid. I hamnen bor mängder med människor som haft sina båtar här de sista 10 åren. Några av dem har bott på båtarna hela tiden (vi har en engelsk granne här på bryggan som inte varit hemma på 8 år …) men de flesta har fortfarande ett hem någonstans som de motvilligt besöker då och då. Vår förtjusande granne Kari låste sin båt för en liten stund sedan och hoppade på flyget hem till London. Snacka om cool dam! Om jag ramlar överbord en dag på ålderns höst hoppas jag att Camilla blir som henne! Hon är ett levande bevis på att man kan ha ett minst lika innehållsrikt liv som våra, oberoende av hur gammal man är.

Till alla er som tror att Hallberg-Rassy bara ägs av seniorer kan jag meddela att Kari (som i likhet med oss har en 312:a) inte är en dag äldre än oss i sinnet. Och det är faktiskt det enda som räknas!