Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

Svenska Kryssarklubben är världens största ideella båtförening med ca 43 000 individuella medlemmar. Många av er som läser denna blogg tillhör säkert någon av dem, men för er som bor långt ifrån Sverige eller kanske är nybörjare på sjön kan jag berätta att Kryssarklubben grundades 1923 och att en av de grundläggande tankarna bakom den är att främja långfärder till sjöss. Ett måste för oss som älskar båtliv och som använder våra båtar till att se oss omkring i världen.

Klubbtidningen (som dessutom är ett seglingsmagasin och säljs i butik) heter På Kryss och i det senaste numret kan man bl.a. läsa om hur det är att ha ”havet som hem och arbetsplats”. Du har säkert redan räknat ut vem som har skrivit artikeln … Jättekul att bli publicerad i denna anrika tidning! Och passande nog för oss kan man numera läsa På Kryss som e-tidning. Äntligen kan vi medlemmar som befinner oss långt hemifrån hålla oss uppdaterade och få reda på vad som händer på hemmaplan. I samma nummer har en annan f.d. Malmöbo skrivit en artikel om hur det är att ha ”Hela världen som skola” och även här kan ni säkert räkna ut vem som ligger bakom? Just det – Linda Hammarberg på Mary af Rövarhamn, mamman i familjen som lämnade Malmö nästan precis samtidigt som oss och nu har seglat hela varvet. Trots att vi visste vem de var långt innan de gav sig av och följer deras blogg har vi aldrig träffats (om man inte räknar den där gången de kom förbi och hälsade på våra vänner Johan och Lina som råkade befinna sig på vår båt). Vi hade hoppats att våra vägar skulle korsas men tyvärr ser de inte ut att göra det. Deras äventyr på haven är snart slut men vem vet – kanske träffar vi på dem när vi besöker Sverige någon gång i framtiden? Om du av någon anledning missat deras välskrivna och underhållande blogg är det på tiden att du besöker den! Särskilt passande är den om du är förälder och drömmer om familjeäventyr.

P.s. Jag hoppas på att få tillstånd att lägga ut artikeln här inom kort, om du inte kan bärga dig finns senaste numret av På Kryss i butik från och med i dag.

Hej! Minns ni mig?

Det var länge sen, jag vet. Sist vi sågs var nog nån gång i februari när jag satt på ett café och spelade en låt för er – det var fredag då också om jag inte minns fel. Efter det har jag inte så bra koll på vad som har hänt omkring mig, varken i Lefkas stad, i marinan eller ens i båten om jag ska vara ärlig. Jag tror att våren började lite smått i mars och att det var ganska varmt och skönt ett tag, sen kom april med snålblåst och åskväder och alldeles för mycket regn. Och sen plötsligt la jag märke till att en massa nya saker hade dykt upp i båten, både inomhus och utomhus. ”Kolla, Adam, vi har fått en jättesnygg lazybag i samma färg som biminin! Och ett nytt kuttersegel! Och nytt UV-skydd på genuan! Och har du sett, det är nån som har slipat rent och rostskyddat och spacklat igen varenda liten rostfläck på däck! Och installerat en ny varmvattenberedare! Och byggt om vår stora wet-locker till ett fiffigt förvaringsrum! Och gjort tusen andra små saker! När hände allt det här?”

Man kan bli lite världsfrånvänd av det här fantastiska jobbet jag har. Nej, världsfrånvänd är nog inte rätt ord – världen kommer nära, det är närmiljön som kan kännas lite diffus ibland. Under året som gått har jag genom mina översättningar befunnit mig omväxlande i Karibien och runt Nordpolen, och nu de senaste månaderna i USA och Hongkong på ett väldigt spännande och ansvarsfullt uppdrag. Men nu är uppdraget slutfört och jag tänkte att jag skulle bli lite mer närvarande i den här världen som jag faktiskt lever i. (Själva bokprojektet är så stort och dramatiskt att det förtjänar ett eget blogginlägg, så det återkommer jag till).

En liten teaser. Det här är första gången jag har arbetat med hemligstämplat material. Mycket spännande.

Men i går var det 1 maj och därmed sista dagen för vårt vinterboende i Lefkas Marina, så efter några sista smått panikslagna timmar där vi i princip hade lyckats förvandla båten till ett mobilt hem sa vi tack och adjö och kastade loss. Och andades ut. Solen sken och vi gled i väg med känslan av att världen ligger öppen och att vi kan välja att segla precis vart vi vill … Nu gick vi förvisso bara för motor ut genom inloppet till marinan och tog några svängar innan vi kastade ankaret i den lilla hamnbassängen mellan marinan och Lefkas stadskaj. Men det spelar ingen roll, förtöjningarna är kapade och sommarsäsongen har börjat. Och fortsättningen på resan.