Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

Just när man är som mest villrådig ställer besöksstatistiken till det. Vi har en funktion kopplad till bloggen som visar hur många besök den får, var besökarna kommer från och lite annan spännande fakta. Något vi ofta glömmer bort att kolla av, men igår kom Camilla plötsligt att tänka på den och blev helt paff: samtidigt som vi nästan glömt bort att vi har en blogg ökar besöksstatistiken ordentligt … För första gången i denna bloggs historia ligger veckosnittet på över 1 000 besökare om dagen! Faktum är att vi ser ut att snitta 1 200 besök om dagen sedan mitt förra inlägg!?

Hur hänger det här ihop egentligen? Man skulle kunna dra slutsatsen att ju längre tid det går mellan inläggen, desto fler läsare drar den till sig. Och vad skulle egentligen hända om vi slutade att skriva helt och hållet? Vi har aldrig sett på vår blogg från en kommersiell synvinkel, och den kanske största anledningen är att vi inte vill att den ska kännas som ett arbete. Det har hänt att företag har hört av sig med inviter, men med annonsörer kommer också tvånget att ständigt uppdatera – och tvång är nog det fulaste ord jag vet (se bild ovan).

Annan spännande statistik är att majoriteten av våra läsare läser bloggen med hjälp av Google Translate, att engelska är det vanligaste språket de översätter till, följt av, tyska, holländska och italienska. ”Renovera teakdäck” är en ständigt aktuell sökfras som leder in besökare från Google, och det händer ganska ofta att de som söker på ”Sirius 42 till salu”, ”seglande översättare”, ”Hallberg-Rassy 312” och till och med ”kryddhylla” slinker in här.

Men nu till något som Google Translate garanterat inte klarar av att översätta. Nämligen artikeln om oss i På Kryss som jag tidigare lovade att lägga ut (klicka på bilderna för att läsa som pdf):

Till att börja med vill jag säga att jag egentligen inte vet så mycket om vad som händer i bloggvärlden nu för tiden. Själv tillhör jag nämligen inte dem som läser bloggar. Eller rättare sagt: jag gör det inte längre. Däremot läste jag nästan allt som fanns att läsa skrivet av långseglare innan vi själva gav oss av. Det fanns alltid en browser med en långseglarblogg öppen någonstans på min arbetsdator (det skulle vara intressant att få reda på hur många timmar betald arbetstid jag har lagt på att surfa runt i långseglarvärlden …).

Inspirationen vi fick genom bloggar och böcker blev till byggstenar i våra egna liv, och ledde till att vi idag lever precis som vi drömde att vi skulle göra. En ganska konstig känsla. Hur många kan säga att de lever precis som de alltid drömt om att göra? Jag inser att jag är sällsynt lyckligt lottad och känner ofta att jag måste hålla igen när jag beskriver vår tillvaro. Åtminstone i vissa sammanhang.

Men när drömmen blir till vardag är det inte längre lika lätt att se objektivt på den. Och det är kanske därför den här bloggen kommit av sig lite. Vi skulle säkert kunna fortsätta fylla den med bilder och text i många år till, men det känns som att vi till stor del bara upprepar oss själva hela tiden. Jag har alltid sagt att målet med denna blogg är att inspirera andra människor att förverkliga sina drömmar – precis som de bloggar jag läste förr inspirerade mig. Men om jag ska vara ärlig tror jag att det finns andra bloggar som klarar den uppgiften bättre än vår i dagsläget. Hur man än bär sig åt avtar upptäckarglädjen med tiden, och jag tycker att den ingrediensen är något av det viktigast i en blogg som denna.

Betyder det här då att vi börjar bli mätta på det här livet?
Inte alls. Tvärtom vill vi utveckla det och kanske komplettera det med andra saker vi drömmer om att göra. Till exempel älskar vi båda att åka skidor och funderar på att leka skibums i Alperna några månader, frankofilen i Camilla måste på något sätt näras och därför leker vi också med tanken att hyra en bostad i Paris ett tag. Men naturligtvis kommer Isola alltid att vara vår bas.

En annan sak vi funderar mycket över är hus. Inte för att vi på något sätt saknar att bo i ett, men alla som känner mig vet nog att jag ständigt är på jakt efter intressanta renoveringsobjekt eller ritar hus jag vill bygga. När vi lämnade Sverige satte det punkt för 20 års ständigt renoverande och köpande och säljande av hus och lägenheter. Av någon anledning älskar jag att rita, bygga, planera och inreda bostäder. Antagligen är det inte konstigare än att andra människor är intresserade av fotboll, föder upp hundar eller samlar på frimärken. Under vår resa genom Europa har vi tittat på ganska många bostäder och tomter och faktum är att vi var ganska nära att köpa ett hus i Fornalutx på Mallorca för några år sedan – men kom aldrig riktigt fram till vad vi skulle ha det till, förutom att möjligtvis renovera och hyra ut det … Men efter nästan fyra års letande har vi insett att vi nog trots allt inte ska köpa ett hus i Medelhavet, åtminstone inte så länge vi bor på en båt. Däremot funderar vi på att köpa hus i Sverige! Japp ni läste rätt. Vi har precis kommit tillbaka från en tur till Sverige där vi tittat på mindre hyresfastigheter. Tanken är att kapital mår bättre i hus än på banken och att vi då skulle kunna åka hem ibland och bygga om och fixa lite med det. På så sätt hoppas vi kunna mätta husbehovet men också få en passiv inkomst. Vilket i sin tur skulle kunna innebära att vi inte behöver arbeta lika mycket som vi gör nu, och därmed får tid till att leva riktigt långseglarliv …

Om du trodde at det någonstans i detta långa inlägg skulle finnas ett svar på vad som kommer att hända med bloggen måste jag tyvärr göra dig besviken. Vi lämnar helt enkelt frågan öppen och avvaktar inspiration.

Vi hörs!

P.s. Drömmar är till för att förverkligas. På första plats över vad människor ångrar mest på dödsbädden ligger: Varför de har levt det liv som förväntats – och inte det de drömde om, och på andra plats hamnar frågan om varför de har arbetat så hårt. Däremot verkar ingen ångra att de arbetat hårt på att förverkliga drömmar.

Camillas systers familj förgyllde vår tillvaro i två veckor i somras. Thomas, Alex, Betty och Suss.

Vilket bland annat innebär att man äter en massa god mat.

Och inser att Camilla och hennes systerdotter har en hel del gemensamt

Något jag tror att Johan och jag också har

För kort efter fick vi besök av Johan och Malin, vilket var ruskigt kul det också!

Dessutom hade vi riktigt bra segling hela veckan

Att kasta sig i från sidan av båten i 6,5 knop är väl ingenting om man har seglat till Antarktis i en 33-fotare …

Därefter lämnade vi vår båt under guardiennage på en boj i Vlicho och tog bilfärjan till Ancona i Italien.

Varpå vi körde direkt till den bedårande lilla alpbyn Andonno i Italienska Alpi Marittimi för att (än en gång) titta på ett hus …

Ett fantastiskt område som vi gärna skulle vilja spendera vintrarna i

Naturligtvis tog vår sällsynt pålitliga familjebuss oss dit utan problem

Därefter följde 170 mil lika oproblematisk hemresa, visningar hos mäklare (men det får ni inte se än) och ett kringflackande liv som inneboende hos min systers familj, Camillas systers familj, vänner och mina föräldrar. Ovan mina föräldrars gästhus i Blekinges skärgård.