Nyårsgäster

Om man tillbringar vintern ombord på sin båt förtöjd i någon av Barcelonas småbåtshamnar dröjer det inte länge innan de första gästerna dyker upp. Om man däremot gör det på landbacken i en liten grekisk stad som få hört talas om ändras besöksstatistiken drastiskt. Vi hade definitivt inte räknat med att någon skulle göra sig omaket att komma och hälsa på oss under vintermånaderna, men lyckligtvis hade vi fel. Johan och Lina har precis åkt hem till Sverige efter att de förgyllt vår tillvaro i en vecka, och helt ärligt så saknar vi dem redan.

Uppmärksamma läsare kanske kommer ihåg ett av våra absolut första blogginlägg där vi besökte dem i Klagshamn. De lämnade Sverige några månader efter oss med sin totalrenoverade ”Wild Rose” och har hunnit med att segla till Kanarieöarna tur/retur sedan dess. Jag misstänker att de flesta av er följde dem på bloggen www.wildrose.se och har säkert också följt Johans äventyr när han några år tidigare seglade till Antarktis under parollen ”Escape to danger”.  De första fem dagarna bodde vi tillsammans på vår båt, firade nyår och körde på utflykter och besöket avslutades med en biltur till Aten där vi gjorde stan i dagarna tre. En fantastiskt kul vecka!

På båtspaning i Preveza

Nu är båten testbodd med fyra personer – funkar alldeles utmärkt! Här en nyårsfrukost i sittbrunnen.

Vägen till Aten är ganska storslagen på sina ställen

Framme i Aten ­– vad är det här för en stenhög måntro?

Just det – Akropolis

Och vad kan man se uppe ifrån klippan?

Egentligen är väl frågan vad man inte kan se, men en gammal teater till exempel.

Johan funderar över vad 3 miljoner storstadsbor gör hela dagarna

Och Lina funderar över var de gillar att fika någonstans? 

Varför inte här – ibland smågatorna som slingrar sig uppför klippan

 

  1. Rickard Persson’s avatar

    Men Adam, var fan blev dina kryllor av?
    Gott nytt år önskar din gamla broder.
    /Rickard

  2. Adam’s avatar

    Hej Rickard

    Det var inte i går …

    ”Kryllorna” avlägsnades under högtidliga förhållanden en solig vårdag 1998 på salong Larsson & Lange i Malmö. En efter en föll de till golvet under herr Larssons trimmer, och därefter sopades de upp av en ung frisörassistent, lades i en soppåse och skickades till kremering hos SYSAV. Var de befinner sig just nu kan jag inte svara på men kanske i himlen. Jag har faktiskt inte saknat dem en enda gång men om jag skulle göra det känns det som att jag befinner mig ganska nära dem i mitt nya liv 🙂

    God fortsättning!

    /Adam

Adams förläggare

Collings-Förlag