En fin vän

Graham, 94 år

I dag är det exakt en månad sen vi lämnade Margarona Boatyard, och varken jag eller Adam har saknat varvet en enda gång sedan dess. Men det finns faktiskt något vi saknar därifrån och det är vännerna vi fick – de få själar som liksom vi bodde i sina båtar under hela hösten, vintern och våren. Särskilt en av dem kan jag sakna ganska mycket ibland. Den raraste, klokaste och finurligaste man jag mött, full av livsglädje och med en åsikt om allt som händer i världen, från stort till smått. Och så sätter det förstås lite extra guldkant på tillvaron att varje morgon mötas av ett glatt ”Good morning, my darling! You are looking very lovely today.”

Vad spelar väl en liten ålderskillnad på femtio år för roll? Kompisar kan man vara ändå.