Den enfaldige skidåkaren

Innan vi lämnade Grekland i december förra året sprang vi på ett australiensiskt par som vi lärt känna vintern innan i Lefkas marina. De berättade att de tänkte vintra ombord på sin båt en bit norr om Aten och undrade vad vi hade för planer. När vi förklarade att vi hade hyrt en lägenhet i två och en halv månad i en skidort såg de båda ut som frågetecken – vad i hela fridens namn gör man så lång tid i Alperna? Vi berättade att vi inte bara tänkte åka skidor utan gärna ville resa runt lite i området, ta en sväng ner till Rivieran emellanåt och bekanta oss med regionen. Men så har det inte blivit. Problemet är helt enkelt att det är alldeles för kul att åka skidor. Ju mer vi åker desto mer vill vi åka. Det blir faktiskt bara roligare för varje dag!

Förklaringen skulle kunna vara att vi båda är enfaldiga, lider av kronisk skidundernäring från vår uppväxt i Skåne eller kanske har glömt att ansvarsfulla 45- och 46-åringar har betydligt viktigare saker för sig än att leka hela dagarna. För hur skulle världen egentligen se ut om fler vuxna människor började bete sig som barn, i stället för att producera dem? Om jantelagen är en naturlag kommer vi att straffas för vårt syndiga leverne – men hur hårt straffet än blir kommer jag att ta emot det med ett leende. Jag fick i alla fall en säsong i Alperna, och det är kanske det skojigaste jag någonsin har gjort.

Men det är inte bara skidåkningen som gör att vi sällan lämnar Limone. En nästan lika bra anledning är att Limone är så mycket mer än bara en skidort. För till skillnad från många av de skidorter vi har semestrat i genom åren är det här inte en artificiell turistfälla. Limone är en riktig liten stad (by) med en bofast blandad befolkning, vackra gamla hus, tågstation, slaktare, bagare, biograf, fantastiska restauranger och torsdagsmarknad med delikatesser från hela regionen. Visst finns det skidorter med betydligt större skidsystem, fler barer, nattklubbar och hotell, men Limone är på riktigt och skidåkningen är faktiskt riktigt bra här! Faktum är att vi gillar det så mycket att vi har bestämt oss för att utmana jantelagen även nästa vinter. Vi är ju ändå redan förlorade …