Lazy days

Oj, oj, oj, vad lätt det var att falla in i en skön semesterlunk med de här långa, lata dagarna på kanalerna. Och jag hade glömt bort hur skönt det är att vakna till en knallblå himmel varje dag, gå upp, sätta på kaffe, ta ett morgondopp och soltorka lite innan frukosten.  Natthamnarna varierar mellan allt från idylliska små marinor  – Tyskland är verkligen ett land som pendlar mellan hårt och mjukt; bredvid enorma kolupplag och skräckinjagande industrihamnar hittar man  ofta sockersöta små byar och pimpinetta små nöjesbåtshamnar som gärna vill tro att de ligger på betydligt sydligare breddgrader – och utmärkta ”schiffsliegeplätze”, d v s breddade passager av kanalen utrustade med stegar och knapar, där man helt enkelt gör fast och sen lugnt kryper till kojs. Lite som en parkeringsficka på autobahn, fast betydligt lummigare och skönare och med pråmfamiljer som sällskap i stället för långtradarchaffisar och avgaser.

Eftersom ett ljuvligt högtryck har parkerat över Tyskland är det faktiskt bikini och shorts som gäller hela dagen, även vid rorkulten. Adam och jag turas om att styra, vi brukar ta ett par timmar var, och under tiden kan den andre passa på att bada från badbryggan (med ett ordentligt tag i den fastbundna tampen – vi vill inte plötsligt vara en besättningsman kort), läsa eller skriva lite, laga till något gott åt styrman, jobba en stund eller helt enkelt bara fundera över livet i allmänhet. Eller lyssna på Dan Ekborg när han läser Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel för oss. Helt enkelt väldigt avkopplande.

I Minden träffade vi på svenska segelbåten Mirabilis, på väg hemåt från Medelhavet och full av trevliga människor (Hej, hej Robin och familjen!) och en febril byteshandel utbröt. Franska gasolflaskor mot svenska, papperskartor mot avbetade kartböcker, en rostig spik mot en prickig hatt … och massor av nyttiga tips för oss, som var lite rådvilla om vilken väg vi skulle välja när vi närmade oss Ruhr-området. Den snabbare vägen som innebar motström och stark trafik på Rhen, men även den slingrandeMoseldalen eller, vår ursprungliga plan, den lilla omvägen genom södra Holland som i stället skulle ge oss mer tid i Belgien och Frankrike och den vackra Meuse-dalen genom Ardennerna. Själva hade de gått Belgien-Frankrike-rutten och var överförtjusta, så vi tog vårt förstånd till fånga och höll kvar vid originalplanen. Visst är Tyskland trevligt, men det är ju ändå Frankrike som är huvudattraktionen. Så snart ska mina konversationskunskaper sättas på prov. Oh, la la, Mon Dieu et Sacré Bleu!

För några dagar sen kom en hälsning från okända vänner, Taru och Alex som bor på sin HR 352:a i Barcelona och i höst ska ge sig ut på sin “world tour” – det är så fantastiskt roligt att nås av likasinnade som ger oss ännu mer inspiration och får oss att inse hur många nya vänner vi kommer att få längs vägen! Har vi tur hinner vi träffas innan de lämnar Barcelona, annars kanske våra vägar möts någon annanstans. Och gissa om vi blev Medelhavssugna när vi kollade in deras blogg: sailingaroundtheglobe.blogspot.com/