French toast à la Kajsa Warg

Det var något jag skulle ha handlat, men vad …

Något av det godaste jag vet när fikasuget sätter in – vilket det gör ganska ofta på den här båten, och som tur är har jag en man som delar min uppfattning om att knäckemackor med ost och gurka, nybakad sockerkaka eller scones med cream cheese tillsammans med kaffe funkar precis vilken tid som helst på dygnet – är French toast. Så himla enkelt, bara att vispa ihop ett ägg med lite mjölk, dränka en toastskiva (eller sju, dock inte samtidigt) i det, steka gyllenbrunt i smör och sen vända i socker-och-kanelblandning. Så brukar jag göra i alla fall.

Precis som mat ska vara. Snyggt och gott.

Men ve och fasa! Allt är förberett när jag upptäcker att kanelen är slut. Och en French toast utan kanel är ingen French toast. Som tur är finns det en rejäl bit parmesan i kylen och en klick persilje-och-vitlökssmör över från gårdagens fiskgrillning, så sötfika får bli saltfika. Jag river ner en näve parmesan i mjölk- och äggvispet och steker i vitlökssmöret och vips så fick vi en Italian toast i stället.

Inte riktigt lika snyggt, men väldigt gott.