Kanalpedagogik

Än en gång har en beteendevetare varit i farten. Förra gången denne visade prov på sina färdigheter var när vi gick in på kanalerna i norra Tyskland, och vande oss vid att slussa med hjälp av små oskyldiga slussar. Svårighetsgraden ökade successivt och med den våra färdigheter. När vi nu inte har mer än en handfull slussar kvar innan Medelhavet är det på nytt dags för oss att vänja oss vid öppet hav, och därför har beteendevetaren bestämt att kanalerna successivt ska breddas. Mistralvinden har fått order om att blåsa starkare och starkare ju längre söderut vi kommer och vi luras ofta att tro att vi befinner oss på en ganska stor sjö. På sina ställen har vi sett segelbåtar större än vår, fullt påriggade och inlåsta mellan slussarna på floden. Ett brott lika allvarligt som att låsa in en fågel i bur och förhoppningsvis snart straffbart!

Rhône, som i ärlighetens namn är en flod, är den vattenväg som tar oss mellan Lyon och Rivieran. Här har det pittoreska fått lämna plats åt det storslagna. Staden Lyon bjuder på imponerande byggnader och atmosfär i överflöd – vi skulle lätt kunnat stanna ett par veckor! Dessutom ligger fritidsbåtar gratis mitt i centrum. Några kilometer söder om växer sig kullarna som omger floden högre och högre. Och på sluttningarna växer det miljontals vinstockar som förser världen med Cote du Rhône-viner. Det är lätt att bli en smula avundsjuk på invånarna som bor här; det är nära till Medelhavet, Alperna, intressanta storstäder och tröttnar man på omgivningarna kan man ju alltid slå ihjäl tiden med att äta, eftersom området räknas som gastronomins högborg.

Just nu ligger vi inblåsta i Valence. Mistralen är inte att förakta när den bestämmer sig för att ta i. Som tur är finns det en utomordentlig marina här och staden (som vi snart ska besöka) lär vara värd ett besök.

Tyvärr har beteendevetaren också bestämt sig för att successivt vänja oss vid prisläget på Rivieran. Ju längre söderut vi kommer desto dyrare blir det i hamnarna. En pedagogik vi gärna hade varit utan …