En svensk klassiker

Fredagspyssel med nostalgismak. Nu är det bara melodifestivalen som saknas.

Det är fredag kväll och jag anser mig färdigjobbad för dagen. Häller upp ett glas rött och hänger lite i köket. Alldeles i närheten, närmare bestämt i badrum nummer 2, hänger min man som inte alls tycker det är dags att sluta jobba på ett tag än. Det är helt okej, jag har ett stort kök och kan roa mig själv.

Funderar en stund på vad man kan göra med ett halvt knippe färsk dill som står i ett glas vatten och tittar uppfordrande på mig. Dillkött? Dillmajonnäs? Dill … chips? Ja! Dillchips ska det bli. Tvättar och skivar en stor potatis tunt, tunt, rullar runt skivorna i olivolja, hackad dill, hackad färsk timjan (min lilla örtträdgård prunkar fortfarande) och några flingor havssalt. In i ugnen.

Lyckades faktiskt locka Adam att lägga ner verktygen med mina chips – serverade råraka-style med crème fraiche, stenbitsrom och citron