Stockholm-Marseille

Om det är någon som börjar bli orolig för att jag verkligen glömde bort Adam och bestämde mig för att stanna kvar i Sverige, så kan jag meddela att så är inte fallet! Efter fyra intensiva dygn i Göteborg och 4 mycket sköna, avkopplande och vackra dagar och kvällar i Stockholm, återvände jag till Port Napoleon för en dryg vecka sedan. Och gissa om det var en skön känsla att stiga ut i den ljumma kvällen på Marseilles flygplats – klockan tio på kvällen var det fortfarande 20 grader varmt – och mötas av en solbränd snygging i randig tröja, som med en inlånad Renault Clio kom för att hämta hem sitt hjärtas kära. Mmmm … skönt att vara hemma igen.

Och vilken njutning att se vår fina Isola återställd till sitt forna skick, med glänsande vita fribord och ny blå bottenfärg. Adam hade slitit hårt under veckan och nu var det bara några små detaljer kvar innan vi skulle kunna påbörja etapp två på vår resa, själva seglingen till Barcelona. Under helgen fortsatte vi att rengöra, polera och kontrollera mast och rigg, på tisdagen blev det lyft i vattnet och påmastning och på onsdagen gjorde vi alla de sista förberedelserna för vårt nya båtliv; stuvade in cyklarna i stickkojen, där de ska få ligga tills de blir utsläppta igen i Barcelona, packade om allt som inte längre kan ligga och slänga lite varstans i båten som det har gjort på de lugna kanalerna och plockade fram våra pilotböcker över kusten längs Languedoc-Roussillon, Lejonbukten och spanska Costa Brava. Nu kände vi oss mer än redo att lämna hamnen och hissa segel!

Lite svenska kräftor lyckades jag smuggla med mig på planet

Nu när båten är så skinande ren kan ju inte masten vara sämre

Och snart åker hon tillbaka i vattnet!