Barnsjukdomar och heltäckningsmattor

Vår ursprungliga tidsplan skulle nog ha varit realistisk om det vore så enkelt att man kunde slänga i en ny motor, en varmvattenberedare, tryckvatten, solceller, ankarspel med mera och allt sedan bara hade fungerat som det var tänkt från början. Verkligheten är dock en helt annan: mängder med små barnsjukdomar har attackerat vår båt och något vaccin går tyvärr inte att finna.

Även om båten är av en ganska enkel konstruktion har den visat sig mottaglig för allehanda smittor. Den nyinstallerade varmvattenberedaren drabbades efter några dagars användning av akut diarré; en sprucken gummipackning gjorde att den helt utan förvarning tömde sitt innehåll bestående av 24 liter 90-gradigt vatten i motorrummet. Vår nya motor drabbades av dieselsnuva när en luftningsskruv tröttnade på sina gängor av aluminium. Startbatteriet visade återkommande tecken på utbrändhet ända tills vi kom fram till att tändningslåset inte får lämnas i off-läget.

Listan på ”sjukdomar” skulle göra vilken hypokondriker som helst avundsjuk, men vår gamla dam låter sig inte nedslås. Svåraste åkomman just nu lider nog den för tillfället inkontinenta dieseltanken i rostfritt stål av. Att den till råga på allt är delvis ingjuten i kölen ger oss inte precis hopp om ett nära förestående tillfrisknande …

Så vad gör man när vattennivån i kanalerna som ska föra oss till Medelhavet så sakteliga sjunker och några av slussarna stänger inför vintern för reparationer? Tanken på att börja vår resa med att stressa hela vägen ner till Barcelona med en båt som lider av allehanda krämpor känns inte så lockande. Vi har bestämt oss för att anpassa oss efter situationen och låta båten bestämma när vi kommer iväg.

Som straff får den finna sig i att övervintra i vattnet i Västra Hamnen här i Malmö och dessutom fungera som bostad till oss. Vi kommer helt enkelt att flytta in i båten i vinter för att provbo vårt nya hem. På så sätt ska vi nog hinna få bukt med allt som inte fungerar och dessutom är vi på plats så att vi kan ge oss av så tidigt som möjligt när våren kommer. 

I min förra krönika ställde jag mig frågan ”Hur vet man när man är redo för äventyret?” och om jag ska vara helt ärlig har vi fortfarande inte bestämt oss för ett avresedatum.

Hur förbereder man sig då för ett liv som bofast på en segelbåt under den mindre gästvänliga delen av året i Sverige? Till att börja med måste vi försöka se till att hålla värmen och minimera kondensbildningen. Om man som vi har en båt där hela skrovet är av enkellaminat är prioritet nummer ett att isolera.

Just nu håller vi på med det mödosamma arbetet att skruva ner alla mahognyribbor och inredningen som täcker skrovsidorna, sanera utrymmet under på damm och svartmögel, limma fast 15 millimeters liggunderlag med slutna celler ända ner till vattenlinjen och därefter sätta allt trä på plats igen. Ventilationen av alla slutna utrymmen måste förbättras och här nöjer jag mig inte med att bara såga hål och skruva fast ventilgaller – små datorfläktar av högsta kvalitet monteras på insidan av gallret, och vips så har vi ökat cirkulationen med några tusen procent! Fläktarna är inte bara (i båtsammanhang) billiga, de är i princip ljudlösa, går på 12 volt och nöjer sig med ca 1 watt för att utföra sitt arbete.

När vi köpte båten kunde vi inte förstå hur någon skulle vilja täcka den vackra durken med de omsorgsfullt tillskurna och kantsydda heltäckningsmattor som följde med, men nu lär de komma väl till pass. Att de för tankarna till mina föräldrars golvbeklädnad som åkte ut ur villan i början av 80-talet får vi nog leva med om våra tår ska klara vintern …

Skenet bedrar, jag var inte särskilt munter när varmvattenberedaren sprang läck.

Vad väntar oss utanför hamnen?

Liggunderlag borde ge bättre boendekomfort

än svartmögel...