Målet är ingenting

Den som har möjlighet att beställa en ny segelbåt, redan rustad för långfärd, har mycket tid att spara men om man tillhör det klåfingriga släktet är allt fixande med båten en stor del av äventyret. Ett intensivt umgänge med båtens innandöme ger inte bara kunskap om dess brister och fördelar, det gör den dessutom till något av en familjemedlem. Visst har vi varit ovänner många gånger under resan, Isola (båten heter så) och jag, men när solen skiner och gamla irritationsmoment ersatts med modern utrustning som gör att saker och ting plötsligt bara fungerar är vi de bästa av vänner igen. Lite som att se ett irriterande syskon växa upp till en person man ser upp till och veta att man själv har bidragit till utvecklingen. Naturligtvis finns det också en del pengar att spara på att själv rusta upp och förbättra sin familjemedlem, men om man räknar in den nerlagda tiden blir de ekonomiska argumenten knappast hållbara. Det är nog bättre att då se alla dessa timmar som ”quality time” i stället och intala sig att resan redan har börjat.

INOM NÅGRA VECKOR är dock resan avslutad, vi börjar närma oss målet (alltså själva resan)! Många är nog de som har tvivlat på att åratal av tjat om långsegling skulle bli till verklighet och när Camilla och jag i slutet av förra sommaren tvingades inse att vi inte skulle hinna ge oss av innan vintern växte nog tvivlen hos en del. Vi var själva fast beslutna om att ge oss av och förberedelserna fortsatte i oavbrutet tempo. Motivationen att ge sig av till varmare breddgrader har under den gångna vintern knappast minskat och förseningen har resulterat i att vi nu har en båt som är bättre rustad och förberedd för vårt stundande liv. Om jag ska vara ärlig var nog vår ursprungliga tidsplan resultatet av en allt för stor portion tidsoptimism …

Nu börjar de sista bitarna falla på plats: dieseltanken som genom en minimal läcka sakta men säkert fyllde vårt kölsvin med diesel är äntligen fixad! Efter att jag noggrant studerat ritningarna på båten och med hjälp av speglar och ficklampor undersökt kölsvinet och den till synes ingjutna tanken akter om började jag fundera på om det inte skulle vara möjligt att på något sätt lyfta upp den och få den svetsad. Jag konsulterade varvet i Ellös – och trots att det snart har gått 27 år sedan vår båt lämnade det får jag alltid uttömliga svar när jag skickar en fråga. Snacka om service! De bekräftade att det skulle vara möjligt och gav mig dessutom en detaljerad beskrivning om hur jag skulle gå till väga. Det var inte helt lätt att komma åt att hugga, såga och borra för att inplastningen av tanken skulle ge med sig men två dagars slit gav resultat; tanken kunde hissas upp och nu är den inte bara svetsad och tät, både den och kölsvinet är dessutom ordentligt rengjorda.

Om målet med resan är själva resan, vad är då resan dit? I vårt fall har det varit förberedelser och åter förberedelser.

I takt med att de sista installationerna börjar bli klara fyller vi stuvutrymmen med allt från kläder och skor till reservdelar, böcker, verktyg, mat och annat som vi anser oss behöva. Skrivare och symaskin tillhör väl knappast standardutrustningen i de flesta båtar, men vår båt är inte längre en farkost anpassad för semestersegling – den är vårt enda hem och här ska vi bo, arbeta och leva i framtiden. Visst hade det varit skönt med en lite större båt men hittills är det inte mycket vi har behövt prioritera bort. Den största utmaningen blir nog att klämma in de där två hopfällbara cyklarna som visade sig ta nästan mer plats i hopfällt läge …

Var stoppar man undan 32 kg gummiflotte månntro? 

Den nysvetsade tanken på väg ner i ”källaren”.